Igår på spårvagen så satt Theodore i sin vagn och jag stod framför honom. Han var jätte trött och ögonlocken hängde mer och mer. Men han vägrade att släppa mig med blicken. Han tittade på mig ändå tills han somnade helt. Och då tänkte jag, att man kan vara en sån säkerhet för en annan liten människa! Han ville se att jag var kvar för han kände sig trygg då. Det är såna här småsaker som gör det underbart att vara förälder! Att se sina barn skratta och vara glada är en underbar känsla. Finns nog inget bättre! Även om vardagen består av för lite sömn och kanske dåligt humör som småbarns förälder så är det dom små ljusglimtarna som håller en uppe. Att busa med Theodore och få honom att skratta högt i 5 minute räcker för en hel dag. Eller se hela han skina upp när han ser han ska få ett glas saft. Glädjen han får när han får springa utan blöja en liten stund. Han gläds åt så små saker. Och jag gläds verkligen med honom!
Jag minns Isabells första leende som igår! Då fälde jag en tår, det var ett stort ögoblick. Och sen dess har jag fått 1000 leenden som alla gör mig lika lycklig! Hon har kommit till en ålder då hon gärna kommer och kramas med sin mamma en liten stund. Inte för länge bara 
Och det är underbart att få gosa lite.
Men det bästa som finns är nog att se dessa 2 syskon busa tillsammans. För trots ålderskillnaden (5 år), så kan dom busa som bara den! Och det finns ingenting som theodore skrattar så högt som åt sin stora syster!
Jag är helt enkelt väldigt nöjd med mitt liv som mamma!
